Sprid värme

För många av oss är vinterns högtider förknippade med värme och gemenskap. För väldigt många i utsatthet är detta årets svåraste tid. En mamma oroar sig för att inte kunna ge sina barn julklappar. En fattig pensionär har inte råd att resa till familjen. Allt för många har faktiskt ingen att fira jul med, och som alltid, de hemlösa fryser i kylan.

Mitt i Stockholms hjärta finns S:ta Clara kyrka, för att sprida värme och hjälpa fler att #claravintern

Daglig mat- och kaffeutdelning till behövande
Kläder och skor till hemlösa
Nattöppen kyrka där hemlösa kan övernatta
Julaftonsfirande för ensamma och utsatta

Hjälp oss hjälpa fler! Swisha till

123 570 01 74

"

Jag var politiskt aktiv i Kurdistan och fängslades på grund av mitt engagemang. I fängelset torterades jag och såg människor dödas. Med hjälp av gerillasoldater lyckades jag rymma och till slut kom jag till Sverige. Här kom alla hemska minnen tillbaka och jag blev mycket sjuk. 

2005 kom jag till Clara kyrka. Jag gick fram till altaret och bad: ”Jesus, ta alla mina bekymmer, mina mardrömmar och mina hemska upplevelser på korset”. Det gjorde han. Han helade mig och befriade mig. Nu är jag i denna kyrka dagligen för att hjälpa alla som behöver hjälp. Jag hjälper till i vaktmästeriet och i det diakonala arbetet. 

Clara kyrka betyder allt för mig. Detta är inte bara en kyrka utan ett sjukhus också – med Jesus Kristus som överläkare. 

Jelal

"

Jag är uppväxt i en dysfunktionell familj i Falun. Jag var den som alla trampade på för att komma upp till ytan. I skolan blev jag mobbad i åtta år. Lösningen blev att stänga av allt och gå runt som en zombie i många år.

Efter att en vän dog gick jag till en kyrka och tände ljus. Efter det kände jag att jag ville tillbaka dit. Under en gudstjänst bad en pastor för mig: ”Du där i blå skjorta, som aldrig känt någon kärlek, du ska veta att du är älskad”. Ju längre han bad för mig desto varmare blev jag inombords. Hjärtat dunkade. Till slut kunde jag inte ta emot mer kärlek. Jag kände Guds närvaro och kan inte neka till att han finns.

Jag flyttade till Stockholm och hittade Clara kyrka. Här har jag varit volontär i två år och funnit mitt nya hem och min nya familj. Jag kommer hit sex dagar i veckan för att hjälpa till och jag stormtrivs. Här är det bara öppna armar och kärlek.

Helena

"

Min ursprungsplan var att bli 38 år – så långt sträckte sig min syn på livet. Mitt liv har alltid haft ett stråk av mörker, av sömn och av tabletter.

När jag var liten hittade jag en pillerburk i handskfacket och åt av dem. Man hittade mig i bilen, medvetslös. Jag åt åksjuketabletter på kortare och kortare sträckor och till slut utvecklade jag ett missbruk. Efter det var jag fast, kemisk beroende, fram till 38 års ålder.

S:ta Clara betydde ingenting för mig då. Dom fanns på Plattan visste jag, men jag gick aldrig fram. Jag var rädd. En söndag gick jag ändå på gudstjänst. Det var glad stämning, mycket folk och lovsångsmusik. Under syndabekännelsen kände jag plötsligt glädje. Jag förstod att jag var accepterad, så som jag var.

Anita

"

Jag var politiskt aktiv i Kurdistan och fängslades på grund av mitt engagemang. I fängelset torterades jag och såg människor dödas. Med hjälp av gerillasoldater lyckades jag rymma och till slut kom jag till Sverige. Här kom alla hemska minnen tillbaka och jag blev mycket sjuk. 

2005 kom jag till Clara kyrka. Jag gick fram till altaret och bad: ”Jesus, ta alla mina bekymmer, mina mardrömmar och mina hemska upplevelser på korset”. Det gjorde han. Han helade mig och befriade mig. Nu är jag i denna kyrka dagligen för att hjälpa alla som behöver hjälp. Jag hjälper till i vaktmästeriet och i det diakonala arbetet. 

Clara kyrka betyder allt för mig. Detta är inte bara en kyrka utan ett sjukhus också – med Jesus Kristus som överläkare. 

Jelal

"

Jag är uppväxt i en dysfunktionell familj i Falun. Jag var den som alla trampade på för att komma upp till ytan. I skolan blev jag mobbad i åtta år. Lösningen blev att stänga av allt och gå runt som en zombie i många år.

Efter att en vän dog gick jag till en kyrka och tände ljus. Efter det kände jag att jag ville tillbaka dit. Under en gudstjänst bad en pastor för mig: ”Du där i blå skjorta, som aldrig känt någon kärlek, du ska veta att du är älskad”. Ju längre han bad för mig desto varmare blev jag inombords. Hjärtat dunkade. Till slut kunde jag inte ta emot mer kärlek. Jag kände Guds närvaro och kan inte neka till att han finns.

Jag flyttade till Stockholm och hittade Clara kyrka. Här har jag varit volontär i två år och funnit mitt nya hem och min nya familj. Jag kommer hit sex dagar i veckan för att hjälpa till och jag stormtrivs. Här är det bara öppna armar och kärlek.

Helena

"

Min ursprungsplan var att bli 38 år – så långt sträckte sig min syn på livet. Mitt liv har alltid haft ett stråk av mörker, av sömn och av tabletter.

När jag var liten hittade jag en pillerburk i handskfacket och åt av dem. Man hittade mig i bilen, medvetslös. Jag åt åksjuketabletter på kortare och kortare sträckor och till slut utvecklade jag ett missbruk. Efter det var jag fast, kemisk beroende, fram till 38 års ålder.

S:ta Clara betydde ingenting för mig då. Dom fanns på Plattan visste jag, men jag gick aldrig fram. Jag var rädd. En söndag gick jag ändå på gudstjänst. Det var glad stämning, mycket folk och lovsångsmusik. Under syndabekännelsen kände jag plötsligt glädje. Jag förstod att jag var accepterad, så som jag var.

Anita

86 710 kr

insamlat just nu. Vårt mål är 1 miljon kr till Stockholms utsatta.

Dagens lucka

Varje dag fram till jul får du ta del av en berättelse från en person som är en del av S:ta Claras verksamhet.

Följ oss på Facebook eller Instagram så missar du inga lucköppningar

12
Featured Video Play Icon
 

Swish: 123 570 01 74
Bankgiro: 900-9903
Ange Clara vintern i meddelandet

Kontakt: givarservice@efs.nu, 018–430 25 00. Presskontakt